malinochmalinstankar

Under antiken var de stora floderna, t ex Eufrat, Tigris, Nilen, Ganges och Gulafloden viktiga förutsättningar för de olika kulturernas utveckling. Floderna gav mat, var vägar för handel och idébyten och blev en viktig grund för trädgårdarnas utveckling.

När floderna svämmade över blev jorden i de närliggande slättländerna fuktiga och fick även i sig näringsrika sediment från vattnet. Efterhand lärde sig människan att hantera vattnets framfart genom att gräva kanaler och bygga akvedukter.

De äldsta bevarade trädgårdsplanerna man hittat är ca 3 500 år gamla, men beskrivningar och dikter från ännu längre tillbaks i tiden vittnar om att det kan ha funnits trädgårdar ännu tidigare. Det ska t ex ha funnits trädgårdar i faraonernas Egypten och i Persien långt innan vår tideräkning började. Den allra äldsta bevarade trädgårdskulturen finns i Kina.

Mellanöstern har varit ett väldigt viktigt område för trädgårdskonstens utveckling.

Egypten
Man har i egyptiskt gravmåleri funnit trädgårdsplaner från ca 1500 år f.Kr. På denna tid försedde Nilen trädgårdarna, som låg i i huvudstaden Memfis (i närheten av dagens Kairo), med vatten.

 
Fenicien
I Fenicien hade man en Adonis-kult. Adonis var en gud som representerade ungdomlig, manlig dynamik, växtkraft och blomning och även vissnande och död. Denna gud firades varje år av de feniciska kvinnorna som ställde till med blomsterfester för att hylla den manliga skaparkraften. Idag vet man att de kvinnor som ställde till med blomsterfesterna måste ha varit kunniga inom växtkunskap och odling samt även ha haft ett väl utvecklat estetiskt sinne, för att kunna göra de blomsterarrangemang som fanns på blomningsfesterna.

Babylon (i närheten av dagens Bagdad i Irak)
Runt år 600 f.kr lät kungen i Babylonien, Kung Nebukardnessar, anlägga ”de hängande trädgårdarna” åt sin älskade, drottningen Semiramis. ”De hängande trädgårdarna”, som sägs ha varit en av världens sju underverk, bestod av trädgårdar i olika våningar som bars upp av pelare och valv och var sinnrika vattenanläggningar. Dessa trädgårdar nyttjades på flera sätt, förutom att de gav frukt, blommor och grönsaker gav de även skön svalka, skugga och blev en härlig plats för avkoppling och vila. Redan på den här tiden var man medveten om vilka värden resurserna jord, näring och vatten hade och man försökte att återanvända dem och nyttja dem så mycket man kunde.

Grekland (ca 500 år f.kr)
I Grekland började man tidigt att använda växter som doftade och där fanns även springbrunnar och skulpturer. Myrten, lager, violer, liljor, mynta och buxbom var vanliga växter under denna tid. Homeros, som var en stor diktare på denna tid, har skrivit Illiaden och Odyssén och på ett ställe beskriver han nymfen Kalypsos trädgård.

 
Romerska riket (Från ca 300 år f.kr till ca 300 år e.kr)
Romarna tog över den grekiska trädgårdskonsten och började forma träd och buskar till olika figurer. Gården runtom det romerska enfamiljshuset kallades atrium och dessa atrier var utrustade med nyttoväxter och blommor, planterade i stora behållare, t ex urnor, vaser, amforor och skålar. Altaner, takterrasser och balkonger var även de utrustade på samma sätt.

Runt Kristi födelse levde två kejsare, först Augustus och sedan Tiberius. Dessa kejsare hade sitt sommarresidens på ön Capri och än idag finns den ena kejsarens, Augustus, trädgård bevarad där. Det är en praktfull anläggning som har kvar sina ursprungliga slingrande gångar och samma vackra utsikt som förr, men växterna har dock blivit utbytta mot yngre varianter. Några exempel på växter som finns i trädgården är; pinjer, cypresser, palmer och olika slags blommor. Båda kejsarna hade sinne för att bygga storslagna anläggningar och ville gärna omge sig med vackra trädgårdar. Tiberius hade även han smyckat sina terrasser och altaner vid sin ”Villa Jovis” med vackra skulpturer och växter.

 
Bysantiska riket (ca 400 e.kr)
Under denna tid kollapsade det Väst- romerska riket och de Öst- romerska provinserna genomgick en förvandling och bildade det Bysantiska riket som fick Bysan (Konstantinopel, nuvarande Istanbul)som huvudstad. I det bysantiska riket var bokmåleri en specialitet och i gamla böcker från 1000- och 1200-talet kan man hitta vackra målningar på grönskande terrasser med magnifika utsikter.